Finsk Lapphunds Historia


Den Finska lapphundens förfäder, den arktiska spetsen, levde enligt skallfynd redan

på senare stenåldern, ca: 7000 fKr.

Människorna på nordkalotten var jägare fram till vikingatiden, de använde hunden till jakt.
Så småningom förändrades jägarkulturen och
människorna började hålla egen boskap, då fick hunden nya sysslor som vakt- och vallhund.

I skrifter som beskriver samekulturen nämns den lapska hunden som en vallande hund.
Hunden behövdes
till att vakta och valla renhjordarna.

Den lapska hunden har inte sett exakt likadan ut,
utan på olika håll av Lappland har det utvecklats lokala släkten.
Även färgteckningen skiljer sig mycket.
Samiskan har otaliga ord för olika färger på hundarna.

På den första finska hundutställningen, 1892, presenterades hundar från lappland som lapska vallhundar.

Den första rasstandarden är från 1945.
 Där är idealmåttet för hane 52-56 cm och för tik 49-53 cm.
De hundarna var en typ från Kukonharju, med dagens mått, stora, långa och smalhövdade.
 Idag är det inte många hundar som är besläktade med dessa.

Lapsk vallhund och lapphund delades från varandra på 60-talet.
På 70-talet gick lapphundsuppfödningen in i ett nytt skede,
då hittades i Lappland förhållandevis korta, med bred skalle
och med kraftig benstomme.
Dessa hundar hade en uppåtstående och sträv päls.
 Denna från Lappland komna nya typ accepterades som den riktiga.
Den nya rasstandarden fastställdes 1975.
 Storleken blev mindre: hanar 49-55 cm och tikar 43-49 cm.
Efter det har storleken minskat ytterligare.
Rasens namn ändrades till finsk lapphund 1993.
Den av Finska kennelklubben godkända rasstandarden från 1996
 är storleken för hanar 46-52 cm och för tikar 41-47 cm.

Lapphundens rasstandard har förnyats senast 1996.
Från 1993 har lapphundens officiella namn varit finsk lapphund.

TEMPERAMENT

Lapphundens lynne är lätt att beskriva med orden: klok (även listig),
självständig, ödmjuk och samarbetsvillig.

Klokheten visar sig så att lapphunden tänker innan den handlar.
En lapphundsägare har beskrivit sin hund så att den är
så klok att den kan spela dum.
Lapphunden lär sig ord och saker fort om man bara kommer ihåg att prata med den.
Den tröttnar aldrig på att lyssna ,
speciellt om man samtidigt kliar den bakom örat.

Lapphunden iakttar sin familj lite från sidan och registrerar varje liten rörelse.
Familjen är lapphundens renhjord och som en sann vallhund tar den hand om sin flock.

Tack vare lapphundens sätt är den både ödmjuk och samarbetsvillig. Bara du kommer ihåg att
berömma och uppmuntra din hund,
så gör den allt för dig. Det är som den säger: Se hur mycket jag älskar dig!
Se hur mycket jag vill göra dig till lags!

Det är just ödmjukheten och samarbetsviljan som gör att lapphunden är så lätt att lära
(det finns de som säger att även matglädje har ett finger med i spelet).
Lapphunden tillhör en av de bättre friluftshundarna –
speciellt som bitande kyla eller regn inte avskräcker dem.

Lapphundshanen och tiken är olika både till utseende och sätt.
Tiken är mindre än hanen och mer ödmjuk till sättet.

Lapphunden anpassar sig lätt till olika förhållanden – även till ett liv i lägenhet.

UTSEENDE

Kan du tänka dig att på 2000-talet de flesta lapphundar
se likadana ut som de gjorde för 100 år sedan.
Detta har man kunnat se genom att studera gamla fotografier.
Detta vill vi bevara även fortsättningsvis.

Lapphunden ser ut som en äkta, arktisk spets. Den har långt, rakt och strävt täckhår.
Den har gott om underull.
Speciellt hanarna har en väl synlig krage.
Lapphunden är inte lika skarp som den finska spetsen
 utan den har en mjukare och mer ödmjuk utsrålning
som ger den ett personligt utseende.
 Öronen kan vara ståndöron eller med tippen vikt.

Alla färger är tillåtna så länge huvudfärgen är dominerande.
Du kan alltså möta en svart, brun,
viltfärgad, sobel, vete- eller creméfärgad hund.

HÄLSA OCH PÄLSVÅRD

Lapphunden är en av våra friskaste hundraser.
Det kan man se på att lapphundarna lever friska och
välmående upp till 13-15 år.
Ögonsjukdomar som PRA och Katarakt förekommer på en liten procent av alla undersökta hundar.
 Höftfel förekommer också sällan.
Andra sjukdomar som allergi, exem eller ögon- och öroninflammationer
 har bara konstaterats i enskilda fall.

Parningar och födslar sker oftast utan problem. I en valpkull föds i genomsnitt 5 valpar.

Fastän lapphunden har en kraftig päls behöver den inte mer skötsel än borstning då och då
och ett bad sådär en gång om året.
Pälsen skall ej trimmas eller klippas.